Lilla gumman, din kropp är varken börda eller fiende. I den bärs en sång — som i floden, i trädet, i vinden över fälten. Den är stilla men sann, och den hörs när du stannar upp och lyssnar.

​Väsendets sång är nyckeln till din rytm. Den lär dig känna ebb och flod i din kraft, tid för vila och värme, tid för ljus och rörelse.

​När du följer denna sång upphör kampen mot kroppen. Du börjar lita på dess språk, höra dess viskningar innan de blir till rop. Din omsorg blir ett förbund — utan skam, utan brådska, men med vördnad och tacksamhet.

​De enklaste handlingarna blir heliga: att värma din mage, ge huden ljus, sjunka in i sömnen när tröttheten kallar. Och dag för dag ska du känna: kroppen är ditt hem, din vägvisare, din kompass.